Vad krävs för att kapitulera inför missbruket?

Detta ämne innehåller 16 svar, har 2 deltagare, och uppdaterades senast av  clara 3 år, 5 månader sedan.

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 17 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #999 Svar

    Ledsen

    Min sambo som är sexmissbrukare hoppade nyligen av sin gruppterapi, som har gått i varje vecka i tre månader. Vi har nu, tillsvidare, brutit kontakten, då han tog sig ett rejält återfall för en månad sedan. Konsekvensen blev att han gav upp terapin och nu i princip sitter på en sjunkande båt, då den person som är viktigast i livet för honom (jag) inte orkar mer. Min förhoppning är givetvis att han ska kapitulera och nå sin botten, men jag är rädd att han inte gör det och att missbruket i stället eskalerar tills han inte orkar leva längre. Han har ofta pratat om självmord och jag som anhörig och medberoende har extremt svårt att hantera detta. Har ni någon erfarenhet av hur en anhörig bör bemöta missbrukaren i ett sånt här läge? Undrar även om ni vet vad som krävs för att man ska kapitulera och söka hjälp? Jag menar han har ju förlorat sin familj nu och har nästan inga vänner kvar – men söker ständigt nya objekt, för att lindra ångesten. En sista fråga: Om terapin avbryts som i det här fallet, vad man man förvänta sig? Han har ju lyft på locket till problematiken – men är det bra eller dåligt?

    #1000 Svar

    Tacksam tillfrisknare

    Hej Ledsen!
    Tack för din delning.
    Jag förstår att du är ledsen och rädd.
    Ingen kan säga vad som krävs för att ”nå botten”. Det vet man bara i efterhand så att säga.
    Jag kan dock från egen erfarenhet säga att återfall är vanliga. Speciellt i början i tillfrisknandeprocessen. Det behöver inte betyda att tillfrisknandet inte har påbörjats.
    Jag har också hört talats om folk som börjar i grupp, som hoppar av, och sedan återvänder igen efter ett tag.
    Tänk på att du själv kan behöva stöd och hjälp.
    Du kan prata med andra anhöriga o medberoende på sanon.se
    Det finns också öppna slaa – möten där du kan närvara och lyssna om du vill.

    #1001 Svar

    En i gemenskapen

    Hej Ledsen,

    tack för din delning, jag känner med dig, det är inte lätt att vara där du är nu. Det positiva är att det finns mycket hjälp att få, i sanon kan du träffa andra anhöriga som har erfarenhet av att vara tillsammans eller vara anhörig till en sexmissbrukare. De kan stötta dig och hjälpa dig med vad du behöver göra för att ta hand om dig. Precis som Tacksam skriver så är varje persons botten olika djup, min erfarenhet säger dock att man som missbrukare behöver mycket starka konsekvenser för att förstå att man i huvudtaget behöver hjälp, en del av vår sjukdom består i tron att man klarar sig själv, och vet bäst vad som behövs. Sanon kan hjälpa dig med vilka gränser du behöver sätta för din sambo. Det är viktigt att du själv tar hjälp i den här processen, ingen klarar det här på egen hand, det är du värd!

    Bästa hälsningar

    En i gemenskapen

    sanon.se

    #1028 Svar

    Björknäver

    Hej Ledsen.
    Tror du gör bäst i att lämna honom åt sitt öde och fokusera på dig själv och din framtid.
    Du kan inte hjälpa honom mer.
    Varför inte ta kontakt med S-anon och börja din egen tillfrisknande-resa.
    Du är värd nån mycke bättre karl som kan älska dig och inte missbruket.

    #1099 Svar

    Peter

    Hej där Björknäver.

    Ingen älskar sitt missbruk. Tycker du väljer att uttrycka dig lite väl hårt här, din bitterhet märks mellan raderna. Misstänker starkt att du själv är en anhörig baserat på ordvalen men detta är ett forum för oss som blivit medvetna om vårt missbruk och jobbar mot att hantera livet på ett bättre vis. Inte ett forum för (i synnerhet bittra) anhöriga, finns andra forum för det, t.ex. det som nämns ovan.

    Tack.

    #1100 Svar

    Björknäver

    Hej igen Ledsen.
    Notera reaktionen hos Peter..
    När man bryter ett medberoende till en aktiv missbrukare så blir det oftast en skarp reaktion. Den aktive känner sig hotad och gör allt vad han kan för att få tillbaka den medberoende i sitt garn.
    Våga fokusera på dig själv och hur du kan få ett bra liv utan en aktiv missbrukare som bara soppar till det hela tiden.
    Våga ta hand om dig själv och sätt dina behov först. Detta är svårt till en början men med stöd från andra i samma situation så går det..
    Lycka till och tusen kramar!

    Och till dig Peter: håll dig borta från mina synpunkter. Jag skriver för att hjälpa Ledsen och inte till dig. Du har inte en aning vem jag är och om jag är anhörig eller beroende. Dina insinuationer om min person är inte respektfulla utan enbart tröttsamma patetiska personangrepp och gör mig bara irriterad.
    Och apropå bitterhet så får det stå för dig. Inte mig.

    #1101 Svar

    Peter

    Björknäver. Jag ber dig än en gång respektera vilket forum detta är och vilka det finns till för, det sista som skall finnas här är denna typen av konversation. Det bör inte vara så svårt? Jag försöker vara vänlig mot dig men det är svårt när man möts av sådan respektlöshet som du ger sken av. Dock blir det än tydligare varför du reagerar som du gör.

    Jag väljer att lämna detta nu, ber uppriktigt om ursäkt om (att) jag rev upp några av dina sår, det var inte min mening.

    Och till dig Ledsen – Får be om ursäkt om det skapades otrevlig ”stämning” här, det var i alla fall inte min mening. Det finns, som blir tydligt här, anledningar till att man inte blandar anhöriga till missbrukare med missbrukare när det gäller tillfrisknande. Man har olika saker att bearbeta och olika känslor kommer upp till ytan. Av helt självklara anledningar. Håller trots allt med föregående talare om att du ska sätta dig själv först. Du kan, och ska, INTE ta ansvar för hans handlingar. Stöd och hjälp finns i anhöriggrupper. Vägen till tillfrisknande kan se väldigt olika ut för var och en av oss, oavsett om man är beroende eller medberoende. Och det är bara en själv som kan gå den.

    #1102 Svar

    admin
    Forumledare

    Hej!

    Noterar att det uppstått lite meningsskiljaktigheter i denna tråden.

    Läs gärna våra forumregler igen. Bland annat har vi regeln:
    # Här är vi respektfulla och hjälpsamma mot varandra.

    I reglerna står det ingenting om att någon INTE får skriva på detta forum. Inte enligt nuvarande forum-regler.
    Alla är välkomna att delta, förutsatt att det sker på ett respektfullt och hjälpsamt sätt.

    Hoppas ni kan fokusera på trådskaparens fråga, och inte åsikter om varandras uttalanden, samt vara hjälpsamma och vänliga.
    Annars fryser vi moderatorer tråden eller tar bort inläggen.

    Tack!

    #1103 Svar

    Ledsen

    Tack för era svar. Även om ni tycker olika har er omtanke hjälpt mig enormt. Jag och min sambo träffas nu regelbundet och pratar bra med varandra. Det fungerar väldigt bra för oss båda. Jag försöker ta hand om mig själv och han vill nu arbeta för ett tillfrisknande, för sin egen skull. Det går framåt, med andra ord. Vi är bägge medvetna om hur sköra vi är och tar det lugnt med varandra. Vi tar inga beslut i någon riktning eftersom vi inte kan lova varandra något i dagsläge. Men det känns fint att vi vågar låta det vara så och inte går ”igång” i någon riktning.

    Jag pratar med andra i min situation och märker att det hjälper mig i mitt eget tillfrisknande. Att slippa klä sig i offerkofta är väldigt befriande!

    #1408 Svar

    virrig

    Finns det några anhörigträffar i göteborg? Jag lämnade min sambo för 2 år sedan då jag kommi på hans ”andra liv”, jag har inte pratat med nåh
    Gon om detta direkt mycket utan försökt reda upp allt själv, han försöker kontakta mig med jämna mellanrum och jag känner att jag skulle vilja ha lite stöd av andra i samma situation.

    #1409 Svar

    En i gemenskapen

    S-anon är för anhöriga till sexmissbrukare, de har ett möte i johanneskyrkan varje måndag 18:30-20:00.

    Mvh

    Eig

    #1411 Svar

    virrig

    Tack! Vet du om det bara går bra att dyka upp eller krävs föranmälan?

    #1412 Svar

    En i gemenskapen

    Det är bara att dyka upp.

    #1415 Svar

    Sanna

    Hej!
    Jag är medberoende och nyfiken på hur man bäst förhåller sig till en missbrukare. Har levt med en man men är nu separerad. Vi har haft ett långt uppehåll och pratar nu igen. Men inte om oss el om det som hänt. Vi har daglig kontakt och han mår bättre precis som jag. Men frågan är om vi gör rätt som har kontakt? Ingen av oss vet vad den ska leda till och någon tillit finns ju inte efter allt som hänt. Ni som tillfrisknat hur ser ni på att ha kontakt? Bra el dåligt? Vilken nivå ska man lägga den på? Jag är rädd att jag nu går in i en medberoenderoll igen som kan få honom att känna sig lugn m mig och samtidigt fortsätta missbruka vid sidan av. Han har träffat en psykolog i sex månader och säger att han inte utagerar längre.

    #1416 Svar

    En i gemenskapen

    Hej Sanna,

    jag rekommenderar att du söker dig till alanon, de kan ge dig det stöd du behöver.

    Mvh

    Eig

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 17 totalt)
Svar till: Vad krävs för att kapitulera inför missbruket?
Din information:





<a href="" title="" rel="" target=""> <blockquote cite=""> <code> <pre> <em> <strong> <del datetime=""> <ul> <ol start=""> <li> <img src="" border="" alt="" height="" width="">