Vad är vad??

Detta ämne innehåller 10 svar, har 1 deltagare, och uppdaterades senast av  Richard 2 år, 11 månader sedan.

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #799 Svar

    Jen

    Är rätt så ny i denna gemenskap, har börjat gått på möten i min hemstad. I våras och början av sommaren så var jag påväg att skilja mig… Kände och har känt länge att mina känslor inte finns på det sättet jag ”trott” på det viset jag tror att det ska kännas med en partner. Jag är känt mig fel, falsk oärlig taskig skyldig rädd liten vilsen ledsen förvirrad mm så länge och när jag tig ett beslut tillslut att lämna relationen så fick jag lite kraft och styrka fast jag var ledsen och rädd också.. Men så efter två månaders @ uppehåll” i relationen kom tvivlen tomhetskänslan och paniken.. Jag vacklade och min partner var där som vanligt för mig och ”fick” mig att välja att fortsätta i relationen och stanna. De flesta två veckorna i det beslutet sp kändes det rätt.
    Nu är jag ledsen och rädd och liten igen. Känns som att jag överger mig själv och väljer det ”lättaste” tryggaste..??? Till saken hör att jag tror att jag har riktigt starka känslor för en annan och det gör mig livrädd!!! Jag försöker trycka undan det jag känner och dölja det för alla och det gör Att jag känner skam gentemot så många, inför mig själv, inför min man och mina barn, han dom jag har anti gen som ”offer” el kan det vara så att jag är kär bara??? Jag Förstår verkligen Inte det här. Jag har en vilja att Tillfriskna och vill ju helst Att det bara ska kännas ”rätt” och ”bra” i min relation… Det gör så ont allt det här!!

    #800 Svar

    Tacksam tillfrisknare

    Hej!
    Jag känner igen mig mycket i det du skriver. När jag började i programmet kände jag att jag inte längre va ”kär” i den jag levde med, att jag var starkt attraherad av en annan person, och att jag var totalt känslomässigt förvirrad. Vad var på riktigt? Vad var en fantasi? Overkligt? Vill jag stanna vill jag gå? Vem e rätt för mig??? Alla dessa tankar snurrade och jag visste varken ut eller in.
    Nu har jag gått i programmet ett tag, och jag har nu kommit i kontakt med mina känslor. Det betyder att jag vet nu vad som är fantasi och vad som är på riktigt för mig, samt att jag kan med lugn och trygghet kan säga att min nuvarande relation är rätt för mig.
    Kärleksmissbruk innebär för mig bland annat att jag tillskriver personer magiska egenskaper och skapar en romantisk bild av dem som inte är verklig. Detta gör jag utan att jag själv ens förstår det. Det bara händer.

    Jag jobbar i stegen med en sponsor, går på möte 3 ggr i veckan och har också gått i behandling. Det har tagit lång tid för mig att komma dit jag är nu. Men varje steg har varit värt det.

    Bland annat har jag och min partner nu en helt ärlig kommunikation. Jag har berättat om ALLT för min partner.
    Nåt jag inte trodde var möjligt. Men det gick :) med programmets hjälp.

    Min partner har också gått i program o behandling för medberoende. Detta har hjälpt otroligt.
    Jag kan verkligen rekommendera att involvera din partner i tillfrisknandet.

    Och sen brukar det rekommenderas att inte ta några stora beslut i början av tillfrisknandet. Anledningen t det är att det är så svårt att skilja verklighet från fantasi i början.

    Men jag kan säga att det finns hopp! Jobba i programmet, skaffa en sponsor, och var ärlig med de i programmet, så kommer saker lösa sig efter hand.
    Kram

    #801 Svar

    Jen

    Tack tack!
    Så skönt att höra ändå. Jag antar att jag är
    På rätt väg. Jag går på möten, delar, lyssnar, läser, ber
    Är såå glad att jag också hittat detta forum. Yes!
    Jag har Tillit till att Gud hjälper mig om jag tar ansvar
    Och tar hand om mig själv…
    Det visar sig såklart vad som är vad.. Jag är öppen
    Och så ärlig jag jan med min partner, men han är inte intresserad
    Av att gå påmöten och arbeta på s viset fast han
    Också är beroende.. JAg har gjort stegen i ett annat
    Program och går i enskild terapi också, så jag gör
    Så Gott jag kan och tar ansvar för min del.
    Jag kanske blandar ihop mina känslor då jag sr
    Att den andra personen som ”flyttat in hos” mig
    Arbetar med sitt tillfrisknande och jag känner
    Igen mig… ??? Säkert är det så, isf lägger d
    Sig nog..?!
    Tack igen iaf!!!

    #802 Svar

    andie

    Till tacksam tillfrisknare:

    Hur lärde du dig att förstå att din nuvarande partner var rätt för dig? Vad fick dig att inse det?
    Var det samma partner som du hade från början?

    #803 Svar

    Tacksam tillfrisknare

    Hej Andie!
    ja du… bra frågor. Jag kan inte svara nåt enkelt sätt. Skulle nog kunna skriva en uppsats om det :)

    Jag kan börja med att säga att väldigt mycket av mitt missbruk handlar om att fly från mig själv, till en ”lösning” som ligger utanför mig själv. Dvs istället för att känna mina egna känslor, eller våga uttrycka det jag känner, så vill jag fly in i nåt annat. Istället för att tro på min nuvarande relation, och investera i den, så tror jag att denna inte funkar och att lösningen är att skaffa en annan relation. En annan relation, ett annat sinnestillstånd, en annan konversation än den jag har just nu. Ett annat tv-program än detta. vad som helst.

    Så väldigt mycket handlar egentligen om MIG, och inte min partner.
    Jag ser nu i backspegeln att det är verkligen inte konstigt att jag inte trivdes i min relation. JAG hade ju stora problem med mina beteenden och mina rädslor i förhållandet. Vad jag gjorde, kände, sade, inte sade etc.
    T.ex:
    Jag vågade inte kommunicera om mina känslor. Jag visste nog inte ens riktigt vilka känslor som var på riktigt och vilka som var fantasi.
    Jag kände alltid skam, för att det kändes som att jag inte bidrog tillräckligt mycket till förhållandet, och istället flydde in i min egna alternativa värld av fantasier.
    Denna känsla av skam späddes också på av att min partner också förstärkte den genom att påpeka att jag inte var närvarande. Men det var ju sant :) jag flydde in i fantasier.
    Jag klängde fast vid väldigt många förutbestämda bilder av hur vårt förhållande skall vara.
    Och om du är missbrukare så kan du nog föreställa dig: jag hade en stark bild av att förhållande ska vara INTENSIVT. Det ska vara romantiskt, mycket sex, det ska vara spännande, flirtigt, det ska vara kul, roligt, intressant.
    Så fort det var vardag, så hade jag jättesvårt att hantera det. Då kom tankar ”detta är ju helt tråkigt. det finns ingen känsla. det finns ingen spänning…” och så kommer fantasierna ”men med person X så skulle det vara spännande, och häftigt, och BLA BLA BLA”. Och så försvinner jag in i en dagdröm om någon annan.

    Allting bottnar i att jag har jättesvårt för intimitet. Intimitet är för mig att våga vara nära en annan människa. Det kan vara fysiskt/sexuellt. Men framför allt handlar det om närhet, känslomässig närhet. och SÅRBARHET. Sårbarhet är för mig att våga säga saker som jag är rädd för att säga. Eller våga vara ledsen och visa det. Eller våga tänka tanken ”jag ska stanna i DETTA förhållandet, fastän jag är skiträdd!” Det är sårbart.

    Intimitet kräver att jag utmanar mina rädslor. Jag är jätterädd för att vara i ett förhållande. Jag tror att jag inte duger egentligen.
    Och om nån vill ha mig så betyder det ju att dom inte duger heller, för om jag e dålig, och dom vill ha mig, då är ju dom dåliga också!? Alltså. Omöjlig ekvation.

    Ja. det börjar bli en lång post detta… :)

    En väldig viktig komponent i mitt kärleksmissbruk är också att jag blir väldigt svartvit i mitt tänkande och i mitt känsloliv. ”NU känns det RÄTT!!”. ”NU känns det FEL!”. Jag blir helt uppe i mig själv och mina känslor. Dessutom förväntade jag mig att min partner skulle ha magiska egenskaper för att vara RÄTT.

    Tillslut insåg jag att det var en illusion. Jag skulle kunna bli ihop med 30 nya personer, så som jag funkade skulle jag alltid förr eller senare hitta nåt som var fel på dem, och förstöra den relationen också.

    Nu vågar jag älska min partner med alla dennes fel och fina sidor. Precis som jag försöker våga älska mig själv, med alla mina fel och brister. Och alla mina fina sidor.

    Jag hade en bild av att en relation antingen funkade, eller inte funkade. Antingen var det ”meant to be” eller så var det inte det. Jag hade inget koncept om att jag måste JOBBA med min relation för att den ska funka. T.ex. uttrycka mig, våga lyssna och prata med min partner.
    T.ex. gjorde jag och min partner en kommunikationsövning varje dag i 6 månader ungefär. Det var jätteläskigt i början, för det kom upp saker som vi aldrig pratat om. Men efter ett tag växte en närhet och en ärlighet mellan oss fram. Detta, tillsammans med massa andra saker, har gjort att vi kommit närmre varandra.

    Svarar det på frågan? :)

    #831 Svar

    Jen

    Hej!
    Åh, vad jag tycker det känns tugnt o jobbigt nu.
    Det händer så mycket hela tiden med mig och i livet.. Känns som att något håller på att lossna el släppa el hur jag ska beskriva det. Fast att jag har jobbat i stegen och ser att jag går framåt och att det händer bra saker m mig, så slås jag ner så lätt av tvivel och skam och rädsla!

    Jag ser hur jag ”dissar” och förtrycker mig själv hela tiden, hur mitt medberoende ff påverkar mina val. Jag har magert mig så länge med personer som inte är bra för mig, dom har mycket egna problem och jag återupprepar gamla trauman sen barndomen gång på gång. Jag låter ”fel” personer komma gör nära mig och kliva över mina gränser, jag har svårt med verklughetsacceprans och försöker göra om o förändra sånt jag inte kan:(
    Det gör ont att se. Det är smärtsamt och jag känner mig skamsen.. Men jag vill inte fastna i självömkan o slå på mig själv ännu mer. Jag vill vara i tillfrisknande, våga se o vrida o vända på mitt inre. Jag vill släppa ut, lossa på blockeringar, vara sann, gråta bearbeta och få ur mig detta gift. Jag vill och kommer att ta hand om min lilla tjej. Endast jag själv kan rädda mig. Ingen annan kan fylla mitt tomrum, jag kan inte rädda någon annan. Jag är redan så tung att jag inte orkar kan el vill bära någon annan!!
    Endast med Guds försyn. Visa mig vägen.

    #833 Svar

    J

    Hejsan Jen,

    tack för din delning, det låter som du har det tufft nu och jag känner med dig, går du på några möten?

    Mvh

    J

    #834 Svar

    Jen

    Jag går på många möten.
    Varje dag just nu och har tack och lov många tillfrisknande vänner, ett stort kontaktnät. Jag har varit med förut och vet att jag behöver gå igenom o våga känna på mina känslor och gå igenom elden el ”stanna öga mot öga m min tiger”.
    Tack för omtanken!

    #835 Svar

    J

    Det var så lite, lycka till med ditt tillfrisknande.

    Mvh

    J

    #1710 Svar

    Sus

    Hej, helt ny här. Hittade hit igår mät jag surfade efte hjälp. Mitt i krisens öga; vet inte vem jag är eller vad jag vill. Har haft ett lyckligt äktenskap i 10 år m en man som passar mig som handsken men det har såklart börjat bli tråkigt efter så lång tid o vi har glidit isär. Ser jag i backspegeln har jag ett par-tre ggr under vår tid ihop på avstånd blivit förälskad i andra o fantiserat loss om ett liv m någon annan. I år tappade jag dock den sista spärren. Mkt stress i form av seriöst sjuk förälder o barn hos psykologen är min förklaring.
    Jag började träffa en man några ggr i veckan på mitt jobb, en av dem jag fantiserat om för flera år sedan. Det visade sig att han hade samma känslor för mig. Min man kom på osd efter tre månader precis innan semestern. Jobbigt, speciellt som vi körde struts-varianten min man o jag; huvudet i sanden o låtsades som inget. Träffade mannen efter semestern o så var vi igång igen. Två veckor o sen kom min man på oss. Nu var det ett fruktansvärt uppbrott, o det var verkligen ett klart break. Jag satsade på min man fokuserat, fick tillbaka känslorna o tyckte vi hade det bra igen. Efter en toppenvecka utomlands m familjen talade min man om för mig att han inte älskade mig längre o jag åkte längst ner i mörkret. Då dök mannen upp igen o tröstade o gav mig kärlek. Efter en månad kom min man på oss igen o kastade ut mig. Han gav mig en respit på två månader för att vi två ska få tänka efter i lugn o ro på vad vi vill.
    Jag har såklart förträngt vad jag har hållit på med, o det är hårt att vakna upp till den inte så fina bilden av sig själv.
    Jag undrar vem jag är, varför jag ljugit o gått bakom ryggen på den jag älskar, varför jag inte kunnat säga nej till den andre mannen o vad jag ska göra sen – vad vill jag egentligen?
    Helt vilse …
    : (

    #1729 Svar

    Richard

    Hej Sus,

    Jag heter Richard och har blivit befriad från mitt missbruk med hjälp av dom 12-stegen.
    Jag är medlem I Slaa och har en sponsor.

    När jag lÄser ditt inlägg så tanker jag så här.

    För att verkligen ta reda på om du är sex och kärleksberoende så kan du ställa dig själv lite frågor.
    Det är bara du som kan svara på dom ärligt.

    Har du fler tvångsmässiga lustfyllda beteende tex. surfning eller annat på internet, flört utöver den mannen, onani, titta på andra män, fantasier?

    Hur länge har dessa beteendena varit där och har du försökt sluta?

    Skulle du kunna sluta tvärt och hålla upp I ett år eller längre?

    Skulle du kunna göra det kontrollerat och bestämma precis hur mycket och hur länge du ska göra det?

    Vår sjukdom handlar om tvångsmässigt beteende. Vi kan inte sluta när vi väl har börjat och när vi väl har slutat eller det upphör så kan vi inte låta bli att göra det igen. Hur mycket vi än vill sluta så kan vi inte.

    Vissa beteende kan ju sluta när vi inser att vi har ett problem men är vi verkliga sex och kärleksberoende så återkommer besattheten för äller senare.

    Hoppas du finner ett svar på dina frågor.

    Vänligen

    Richard

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
Svar till: Vad är vad??
Din information:





<a href="" title="" rel="" target=""> <blockquote cite=""> <code> <pre> <em> <strong> <del datetime=""> <ul> <ol start=""> <li> <img src="" border="" alt="" height="" width="">