Går det att stanna kvar i relationen?

Detta ämne innehåller 11 svar, har 1 deltagare, och uppdaterades senast av  Samira 8 månader, 1 vecka sedan.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #2179 Svar

    Nathalie

    Hej!

    Lyckades hitta ett sätt att starta ett nytt ämne. Är ny här. Insåg för bara några dagar sedan att jag är sex- och kärleksmissbrukare. Sjukt jobbig insikt. Speciellt eftersom jag befinner mig i ett långvarigt förhållande med den finaste människan jag vet (vi har varit ihop i snart fem år).

    Nu när jag har insett att jag har stora problem med bekräftelsebehov och att jag helt enkelt inte kan vara trogen så undrar jag om det går att vara kvar i ett förhållande där man utsatt den andre för otrohet (många gånger). Min partner vet inte att jag har varit otrogen, men jag har öppnat upp mig om att jag insett att jag är sex- och kärleksberoende och att jag ska börja ett 12-stegsprogram. Jag har berättat att jag får kickar av komplimanger och bekräftelse från män, och att när jag är singel så ”går jag loss”och förbrukar den ena mannen efter den andra. Så han har börjat förstå mer hur jag funkar. Jag har också berättat att jag snabbt blir uttråkad i ett förhållande, och särskilt i ett långvarigt sådant.

    Idag förklarade jag för honom att jag tror att jag behöver vara ensam under den här perioden av mitt tillfrisknande. Han visade stor förståelse för detta, men hade lite funderingar på hur vi skulle sköta det rent praktiskt (boende etc.).

    Jag vill veta om det över huvud taget är möjligt att hitta tillbaka till en relation när man har varit notoriskt otrogen mot personen man är i förhållande till. Det sista jag vill är att såra honom, därför klarar jag inte av att berätta vad jag har gjort. Det hade krossat honom totalt, och det KAN jag bara inte leva med. Då döljer jag det hellre. Men frågan är som sagt: är det kört för all framtid om jag inte säger något? Även om jag jobbar på mig själv och ”blir frisk”?

    Någon i liknande sits som har klarat av att behålla sitt förhållande?

    /N

    #2181 Svar

    Nathalie

    Rent ut sagt: går det att fortsätta vara kvar i ett långvarigt förhållande, tillfriskna med ordentligt arbete och 12-stegsprogrammet UTAN att berätta för sin partner att man varit otrogen mot henom?

    #2182 Svar

    Tacksam Tillfrisknad

    Hej Nathalie!

    Välkommen till SLAA.
    Jag har varit med i SLAA i ca 3 år nu. Varit nykter i lite över 2 år.

    Den situationen du beskriver är väldigt vanlig inom SLAA. Jag har många, många gånger lyssnat på folk som säger ”jag har varit otrogen mot min partner miljoner gånger, jag kan inte sluta fast än jag vet att det är dåligt. Nu har jag kommit hit för att få hjälp”. Ungefär så. Du kommer känna igen dig och upptäcka att många andra inom SLAA har gått igenom liknande saker…

    Jag själv har levt ihop med min partner länge (över 10 år). Vi var ihop när jag missbrukade, och vi var ihop när jag tillfrisknade genom att jobba i de 12 stegen, och vi är fortfarande ihop nu när jag är nykter. Jag personligen känner folk som har levt i exakt den situation du beskriver, med lögner och otrohet i missbruket, och ändå har sina relationer kvar när de har tillfrisknat och blivit nyktra.
    Hur detta är möjligt tror jag är väldigt svårt att förstå om man inte går igenom samma sak själv.

    Jag har också träffat folk som har brännt det ena förhållandet efter det andra på olika sätt, och som kommit in i SLAA efter att deras senaste relation kraschat. Så det finns alla möjliga historier, och alla möjliga utgångar / konsekvenser.

    Har du gått på ett möte än? Gör det! Det finns även distans / skype-möten.

    Ang din konkreta fråga…
    Jag kan skriva om din fråga så kan du själv klura ut svaret: -”Går det att bygga en sund relation om jag fortsätter att ljuga för min partner?”

    Missbruket innebär ett dubbelliv. Gömma undan handlingar, gömma undan sanningen, göra saker i hemlighet. Ljuga för allt o alla, inklusive en själv. Att tillfriskna innebär bland annat att vi måste börja bli ärliga, mot oss själv och omvärlden, annars går det inte att tillfriskna.
    Dock är det ofta önskvärt att inte bara häva ur sig allting helt plötsligt. Det behöver ske på ett något planerat sätt (dvs tänka igenom vad säga etc).
    Alla som har tillfrisknat med en partner bredvid har gått igenom detta. Det finns mycket erfarenhet kring det och mycket hjälp att få.

    Om du vill få telefon-nummer till nyktra personer inom SLAA som du kan prata med så kan du mejla mig:
    niklas12steps@hotmail.com

    Jag hoppas verkligen du skaffar sponsor och börjar jobba i stegen! Det har räddat mitt liv (och mitt förhållande)

    #2186 Svar

    Nathalie

    Tack så hemskt mycket för ditt utförliga svar. Det känns betryggande att läsa det du skriver. Jag ska gå på mitt första möte nu på söndag, när jag råkar vara på besök i Sverige. Annars bor jag i Tyskland och ska gå på engelskspråkiga möten varje torsdag. Min tyska är helt okej, så jag ska försöka att även gå på de tysktalande sen när jag har varit på ett par engelska och blivit varm i kläderna.

    Konkret fråga till dig, som du såklart inte behöver svara på om du inte vill: vet din partner om allt du har gjort mot henom? Att du var notoriskt otrogen osv? Förstår att du inte lämnade ut allt på ett bräde, och att det är en process att berätta, kanske i etapper?

    Jag har ju på ett sätt börjat ”berätta” genom att säga hur jag funkar med bekräftelsebehov från olika män och att jag blir uttråkad i långvariga relationer. Jag vill bara inte såra min partner, jag älskar honom så mycket och vill honom allt gott.

    Det sjuka är, att nu när vi diskuterar separation/uppbrott (vi har precis börjat prata om det, rent hypotetiskt) så känner jag att jag skulle vilja passa på och ”leva ut” som singel eftersom det var så länge sedan sist jag fick leva ut och rent ut sagt ligga runt och träffa massa olika män UTAN att behöva ha skuldkänslor för det. Tanken på att vara ”lycklig” singel som har tusen bollar i luften med olika dejter etc. känns väldigt lockande, tyvärr. Så nu har jag ett dilemma när jag hela tiden pendlar mellan två ”lösningar”: 1) Vara kvar i min relation och jobba på mig själv med 12-stegsprogrammet etc. 2) Bli singel och ”leva ut”. Samtidigt jätterädd för att vara ensam, och rädd för att förlora en person som jag vet är himla bra för mig…

    Hade du också sådana funderingar?

    #2187 Svar

    Therese

    Distansgruppen har både skype och telefonmöten. Du får gärna mejla mig om du vill ha kontakt. Therese.12steps@hotmail.com
    Jag jobbar i stegen och det är det bästa som jag har gjort för mig själv. Jag har också erfarenhet av att lämna en relation för mitt tillfrisknande. Lycka till /Therese

    #2195 Svar

    Tacksam Tillfrisknad

    Hej igen Nathalie

    Va bra att du ska gå på möten!
    Det finns distans / telefonmöten på engelska också om du kollar den intrnationella SLAA-sidan http://www.slaafws.org/meetings

    Om du vill ha hjälp att hitta sponsor så säg bara till, eller mejla riksgruppen (se kontakt på denna sida) så kan de hjälpa dig.

    Ang att du känner att du vill ”leva ut” som singel. Ja det ju självklart. Om du är beroende av sex o kärlek, så kommer din sjukdom att på alla sätt försöka få dig att utagera / använda drogen. Så är det. Din sjukdom kommer ”plantera” massa olika smarta argument för varför det egentligen är en bra ide att knarka, och varför det egentligen är så att knarkandet inte förstör ditt liv. Det kallas förnekelse. Dvs en oförmåga att se med klarhet att knarkandet faktiskt är livsfarligt och förstör ens liv och allting runt omkring. Dock verkar det ju som att du just nu har en ”ljusglimt” när du ser dessa destruktiva konsekvenser och är villig att göra nåt åt dem Ta vara på det och börja arbeta med ditt tillfrisknande!

    Lycka till, och som sagt bara mejla eller skriv mer här om du vill.
    mvh

    #2207 Svar

    Nathalie

    Alltså, vill bara säga att ni är helt fantastiska!

    Tack så hemskt mycket för era inlägg och svar, jag blir genuint lycklig av att läsa det. Ni förstår mig. Ni dömer mig inte. Och ni anar inte hur mycket detta betyder för mig!

    Har kommit fram till en sak som jag aldrig har tänkt på tidigare. Och det är att jag ser/behandlar människor (i mitt fall män) som objekt som finns till för att ge mig en kortvarig tillfredsställelse, rus och kick. Det känns så hemskt, för jag är verkligen ingen ond människa. Tvärtom skulle jag säga, jag har oerhört mycket empati och medlidande inom mig, för människor och djur som har det svårt t ex. Det sista jag vill är att såra någon. Men jag har nu insett att så som jag beter mig (alltså så som min sjukdom får mig att bete mig) är direkt skadligt mot andra människor. Jag märker att jag dras till killar och män som jag VET att jag enkelt kommer få på fall, och att de kommer att bli besatta och förälskade i mig. Då får jag någon slags känsla av ”mission completed”. Så himla hemskt när jag tänker på det så här. Sen har jag ursäktat det lite genom att tänka att; ja vadå, jag är ju tjej. Klart en tjej ska kunna få vara en player också. Det kan de gott ha, männen (som annars brukar vara de som är players och heartbreakers).

    Men nu ser jag hur jag faktiskt gör människor illa. Jag får dem att bli totalt förförda av mig och jag ger dem en glimt, en illusion om hur det skulle kunna vara att vara med mig (men denna illusion stämmer såklart inte). Och så blir de superkära och jätteledsna när jag sen försvinner. Har alltid gjort så här. Det hemska är att jag är i ett förhållande och gör så här fortfarande?! Mot andra män alltså.

    Så jag menar; även om jag hade blivit singel och ”levt ut” så hade jag ju fortsatt att såra människor. Avverka den ene efter den andre. Göra dem besvikna.

    Jag undrar också vad som är riktig kärlek, och vad som är en illusion. Jag vet inte hur många förälskelser jag har haft. Oerhört många. Jag älskar den känslan. Men nu när jag tänker tillbaka på alla ”förälskelser” jag haft så känns de inte alls speciella i efterhand. Det finns ju många som säger t ex: ”han var kärleken i mitt liv”, ”han var verkligen speciell”, ”den där personen kommer jag alltid att känna något speciellt för.” Så är det faktiskt inte för mig.. därför vet jag inte när jag är kär på riktigt. Jag vet inte heller när jag älskar någon på ett romantiskt sätt på riktigt. Jag undrar just nu: är jag kvar med min partner för att han är så fin mot mig och för att vi har byggt ett liv ihop? Är det tryggheten, vännen i honom som jag vill ha kvar? Eller kan jag hitta till det där romantiska i vår relation? Hmm.. så mycket tankar, så mycket förvirring.

    Ursäkta ”babbligheten” i detta inlägg. Jag behövde bara få skriva ut exakt allt jag hade inom mig.

    Tack för att ni finns!!

    /N

    #3269 Svar

    Anna

    Jag lever i hopp med e man sen 20 år tillbaka , med fler tal otrohetsaffärer som jag har kommit på varje gång .med 2 barn och gifta sen 10 år tillbaka ,svårt att förstå missbruket utan att trycka ner sig själv . Han börja på slaa och gick på flera möten men det rann ur sanden , jag frågar hela tiden om han skall gå snart igen , men får inga svar . Sist sa jag att jag ville gå med inga svar då heller :( någon som har några råd hur jag skall få med honom igen . Tack för att ni finns mvh .

    #3271 Svar

    Marina

    Hur går man tillväga då? min man är sexmissbrukare, jag är medberoende, och båda försöker få hjälp, han ligger inne på sjukhus eftersom han är självmordsbenägen, och jag mår ganska skit..

    #3272 Svar

    Niklas M

    Hej Anna, och Marina

    Jag är själv en tillfrisknad missbrukare, så min egen erfarenhet är att vara den som missbrukar. Jag har träffat många anhöriga när de t.ex. har kommit på sk öppna möten på SLAA, och även genom att träffa partners till de som är med i SLAA. Jag förstår att det är en otroligt komplex och utmanande situation att befinna sig i. En miljon frågetecken uppstår, och en miljon problematiska situationer och val att göra, eller inte göra.

    Det är därför det finns anhörig-gemenskaper. De är inte så stora i Sverige (än). För det är fortfarande ganska nytt. Det finns en anledning till varför dessa gemenskaper finns. Det är för att den situation som anhöriga ställs inför är väldigt speciell. Och de som har blivit ställda inför den situationen tidigare kan hjälpa andra som nu är ”där”.

    Min uppmaning är att söka hjälp hos dessa gemenskaper:
    Kolla här
    http://www.slaa.se/om-slaa/anhorig-eller-van/

    t.ex. kan man mejla till
    coda.sundarelationer@gmail.com

    som är en kontakt-mejl för CODA (se info på deras sajt).

    ni är också välkomna att mejla mig (Niklas M) på niklas12steps@hotmail.com
    jag har vissa telefon-nummer till anhörig-gemenskaper.

    Lycka till, och sök hjälp. Det går inte att reda ut på egen hand.
    mvh
    /Niklas

    #3727 Svar

    Felicia

    Hur har det gått för dig Nathalie?

    Jag känner igen mig så mycket. Har aldrig sett mig själv som beroende förut men börjar tro att så kanske är fallet.
    Jag överväger att lämna min partner, som jag älskar så mycket och han är så bra för mig på grund av att jag inte är trogen.Även om jag egentligen bara vill sätta styr på själv och leva med min kille så lyckas jag aldrig. Jag finner mig själv vara otrogen med en och samma kille hela tiden samtidigt som jag flirtar vilt med en gift äldre man, jag talar inte om för folk som stöter på mig att jag inte är singel och är inte främmande att sexsmsa. Jag söker bekräftelsen genom sexiga kläder och ocensurerad humor och samtalsämnen. Jag älskar kicken att bli flirtad med och jag älskar beröring. Så jag hamnar hela tiden i samma situation.
    Försöker skylla det på att jag kanske inte är monogam även om jag i framtiden vill ha en man och barn i en tvåsamhet. Så det kan ju inte riktigt vara fallet.
    Jag vet inte heller om jag ska berätta. Jag skyller på allt annat och ljuger för honom, andra och mig själv…

    Kan man vara så ung som 22 år och ändå känna såhär? Eller är jag bara dum och naiv…?
    Börjar tappa all självrespekt jag har på grund av mitt beteende men jag slutar inte. Det är som en drog.
    Finns det någon där ute att prata med? Tack.

    #3728 Svar

    Samira

    Hej Felicia!

    Jag känner igen mig i det du beskriver! Och jag har hört flera som berättar om liknande situationer och känslor.
    Det som hjälpt mig är att gå på möten och träffa andra som lever eller har levt precis som jag. Där får man också veta mer om vilken hjälp man kan få. Det går alltså att bli fri och leva ett helt annat liv.
    Om du vill prata eller veta mer så får du gärna kontakta mig, så kan vi skriva vidare eller byta nummer. Min mailadress är: sr12steg@hotmail.com.

    /Samira

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
Svar till: Går det att stanna kvar i relationen?
Din information:





<a href="" title="" rel="" target=""> <blockquote cite=""> <code> <pre> <em> <strong> <del datetime=""> <ul> <ol start=""> <li> <img src="" border="" alt="" height="" width="">