Att orkar med sig själv

Detta ämne innehåller 1 svar, har 1 deltagare, och uppdaterades senast av  David 4 månader, 2 veckor sedan.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #4299 Svar

    Beroende som heter Daniel

    Hej, jag är en beroende som heter Daniel.

    Är en 33 år man och är beroende.
    Sex och kärleksmissbrukare, ja hela paketet med allt vad det innebär…..

    Jag har i dag haft själv sex 2 gånger och det känns inget bra!

    Pallar inte med att må så här! Hade det så bra när jag inte hade själv sex. Så enkelt, ge f i det då!? Nä så enkelt skall det inte vara tydligen….

    Dock har jag kommit till insikt att jag är maktlös ger upp och erkänner att jag inte klarar detta på egen hand. Skönt men väldigt jobbigt.
    Jag har i dag ingen tro på något/någon men det är i dag det….

    Ska strax gå och lägga mig för att vakna upp med en inställning som säger, bara för i dag så jag levas och gläds åt mitt liv. Att jag lever och har min hälsa. Att mina vänner finns om kring mig.
    Bara för i dag!
    En dag i taget….

    Ge mig stryka…. säger jag och jag var inte troende? Hmm…. som det kan bli bara efter ett par rader.

    Bara för i dag!
    Mvh Daniel

    #4334 Svar

    David

    Hej Daniel!

    Jag är sex och kärleksmissbrukare också. Jag kan förstå hur du känner även fast vårt beroende yttrar sig på olika sätt.
    Själva maktlösheten och de ökade skuldkänslorna när man blir besegrat ytterligare än gång är tunga stenar att bära.

    Liksom du är jag inte heller troende. Hemma har jag 2 barn och en underbar sambo som stöttat mig och stått ut med mitt helvete under lång tid.
    Vet inte om du har varit på någon slaa möte eller haft en annan behandling? Det finns olika vägar att gå men ingen framgångsrecept som funkar för alla. Det tror jag är viktigt att inse så man inte blir besviken. Vi alla är olika som människor och även om vårt problematik har samma ”titel” så ligger grunden till det på olika erfarenheter/trauman.
    Det är känt att det är otroligt svårt att klara av detta själv. Att få hjälp är som sagt otroligt individuellt. Vissa klarar sig bara med SLAA och andra behöver ytterligare stöd. Det behöver inte alltid vara en ”behandlare” (även om det är rekommenderat) utan det kan vara en vän, partner, familjemedlem. Det viktiga är att hitta det som ger dig styrka och motivation till en förändring. Hur man får verktyg och kunskap till att använda dem är återigen högst individuellt eftersom vi alla är olika.

    För min egen del har det varit en kombination av råd från psykologer, slaa medlemmar, beroendeexperter och framförallt min sambo och mina barn det som hjälpte mig att ta mig vidare i min självrannsakan. Att vända in och ut på mina tankar och känslor samt identifiera var och när min trasiga personlighet ”föddes”. Jag upplever som att vi många gånger fokuserar oss blinda på att hitta ett sätt att döda det sättet vi agerar ut på vårt beroende och kan lätt glömma att lägga ner energi och tid på att hitta och behandla orsaken till själva beroendet.

    Absolut är det av stor vikt att inte låta sig falla för skadande beteende och ifrågasätta om ens handlingar har ett ”friskt” syfte eller ej. MEN utan att behandla själva orsaken till problematiken är vi dömda till den där onda cirkeln tycker jag.

    Jag är inte frisk än, men jag agerar inte ut mitt beroende och har lyckats hålla mig trogen väldigt länge. Det slår på min emotionell stabilitet hårt och gör lätt att jag blir arbetsnarkoman istället vilket är något jag jobbar på. Abstinensen är ett helvete. Framförallt i början men det går att leva med och lite gran i taget förvandlades för mig till en stolthets-känsla över att ha klarat en dag till och ännu en dag. Nej jag är inte lycklig varje dag och kan inte säga att jag älskar mig själv 100% men jag är på rätt väg. Jag uppskattar mig själv och ser att även fast jag inte är perfekt så har jag kommit långt i min väg mot ett liv fri från ett självskadande beteende.

    Jag har levt med detta sedan jag kan minnas och idag är jag 33 år. Det tog mig lång tid att öht bli medveten om mitt problematik. Med detta vill jag säga att det inte är försent för en förändring och att livet vi kan leva framöver är värt varenda dropp svett, blod och tårar.
    Min väg har varit präglad av självmordstankar, psykisk ohälsa, utbrändhet, fysisk och känslomässigt isolering bl mkt annat. Men livet har så mkt mer att erbjuda än bara lidande och vi alla människor har något att kämpa för. Oss själva och den kärlek vi kan ge till andra.

    Jag önskar dig verkligen all lycka i din väg mot ett bättre liv där du blir kvitt vad det nu är som orsakat dig detta lidande. Ge inte upp! Hitta styrka i dina bra egenskaper och de människor du bryr dig om. Låt inte motgångar slå ner dig. Acceptera att du är bara en människa och gjort, gör och kommer att göra fel och lägg ditt hjärta, tid och energi på att bygga upp dig själv.

    Stor kram och vill du prata så finns jag här.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
Svar till: Att orkar med sig själv
Din information:





<a href="" title="" rel="" target=""> <blockquote cite=""> <code> <pre> <em> <strong> <del datetime=""> <ul> <ol start=""> <li> <img src="" border="" alt="" height="" width="">